I sågindustrin måste systemen leva med tiden, anpassa sig till förändringar och fortsätta fungera även när tekniken runt omkring förändras. Mjukvaran är aldrig färdig – men den måste ändå hålla i årtionden.
Panu Toukola är teknisk chef på Lisker Oy och ansvarar för mjukvara, produktutveckling och teknologisk riktning tillsammans med resten av teamet. I den här artikeln delar han med sig av insikter om mjukvaran bakom maskinseendet, betydelsen av arkitektur och kundcentrerad utveckling.
Intelligent mjukvara styr maskinseendet
I kärnan av maskinseendesystem finns alltid en mjukvara som kombinerar bilder, sensordata och processinformation till optimala produktionslösningar. På Lisker omfattar mjukvaruutvecklingen hela kedjan: bildbehandling, datahantering och implementering av algoritmer till fungerande applikationer.
Det egna mjukvaruteamet i Vääksy arbetar tätt tillsammans med hårdvaruutvecklingen och andra experter. Arbetet handlar inte bara om att bygga nya funktioner, utan också om kontinuerlig förbättring av systemen genom att lära sig från sågverksförhållanden och kundfeedback.
”Kunskap om algoritmer, design av nya algoritmer och att omvandla dem till mjukvara är vår vardag. Detta kräver en kombination av djup kunskap inom mätteknik, matematik och programmeringskompetens,” berättar Panu.
Optimal användning av trä ökar utbytet – och minskar miljöavtrycket.
När trämaterial utnyttjas optimalt med hjälp av intelligent teknik, sparas samtidigt naturresurser. Effektivitet innebär alltså inte bara bättre utbyte, utan också ett mindre miljöavtryck i hela leveranskedjan.
Flexibel arkitektur står tidens test
Mjukvaruarkitektur är ett särskilt kärt ämne för Panu.
”Förutom maskinseende är design av mjukvarustrukturer min passion – och jag strävar efter att säkerställa att Liskers system lever med tiden och inte fastnar i gamla lösningar,” beskriver han.
System inom sågindustrin är investeringar vars livscykel kan vara flera årtionden. Därför satsar Lisker på en mjukvaruarkitektur som möjliggör utveckling även om flera år.
Dåligt planerad arkitektur leder snabbt till att det blir svårare att göra ändringar och utvecklingen av mjukvaran saktar ner. Resultatet blir minskad produktivitet – och i värsta fall ett system som inte längre är värt att underhålla.
Ett exempel på detta är när man vill ansluta en ny maskinseendemodul eller AI-baserad analys till systemet, men mjukvaran inte stöder det strukturellt. Om arkitekturen inte är flexibel kan utvecklingsarbetet bli mångfaldigt dyrare – eller helt omöjligt att genomföra.
Detta tankesätt har till exempel använts i utvecklingen av Profi-TC, där systemet från början byggdes så att nya detekteringsmetoder och styrlogik kan utvecklas stegvis.
Särskilt den snabba utvecklingen av AI eller annan teknik kräver att mjukvara och arkitektur har förmågan att anpassa sig. Ingen kan exakt förutsäga i vilken riktning tekniken kommer att utvecklas. Därför är det viktigaste att säkerställa att systemets struktur möjliggör anslutning av nya komponenter – då kan de bästa innovationerna implementeras vid precis rätt tidpunkt.
”Ju äldre mjukvaran blir, desto viktigare blir arkitekturen. När grunden är solid kan vi skala, uppdatera och integrera ny teknik – som AI-verktyg – utan att behöva bygga om hela systemet.”
Teknologi föds ur behov – inte tvärtom
Panu berättar att Liskers produktutveckling alltid utgår från ett verkligt kundbehov, inte bara från intressant teknik. Flera system, som till exempel Profi-TC, har uppstått ur ett behov, inte för att fylla en produktkatalog.
Utvecklingen av Profi-TC började med sågkundernas önskan om en mer exakt rotationsstyrlösning utan rörliga delar och underhållskänsliga komponenter. Då väcktes idén: kunde man följa stockens rotation enbart med hjälp av yttextur, utan markeringar eller lasrar? Lösningen blev en kombination av maskinseende och texturanalys, vilket möjliggjorde ett helt nytt system.
Utvecklingsarbetet börjar inte med en teknisk trend, utan med frågan: vad behöver sågverket egentligen?
Produkter utvecklas i kontinuerlig interaktion med kunderna. En kund korrigerade nyligen Liskers säljlöfte i positiv anda: för Profi-TC lovades en standardavvikelse på fem grader för rotation, men enligt kunden var det verkliga resultatet närmare tre grader.
”Sådana här återkopplingar är inte undantag, utan resultatet av ett samarbete där användarupplevelse, datainsamling och kontinuerlig iteration styr utvecklingsarbetet,” sammanfattar Panu.
